Martin's Blog

Jag återvänder till Vallda Sandö för en halv dags flugfiske. Jag vet inte riktigt om det är så stor chans att fånga havsöring så här mot slutet av maj, de allra flesta artiklar man läser om kustfiske efter havsöring på västkusten handlar ju om det tidiga fisket i april och senare på säsongen pratas det mest om fiske på kvällen och natten. Jag gör ett litet försök i alla fall och styr kosan mot Sandöknapp, den södra halvön.

Vädret är bättre denna gången. Ingen dimma och 13 grader varmt men regnet hänger i luften och det blåser ganska ordentligt. Mitt gamla ABU spö har inte kraften att ge linan tillräcklig hög hastighet eller smal linbåge för att slå igenom vinden. Det är arbetsamt kastgöra, jämförelsen med mitt vanliga fiskespö är slående, nu när jag varit ute några gånger i år. Jag har dessutom varit på Lennart Bergqvist i Partille och provat ett Scott X2S. Skillnaden är enorm, både i hur enkelt och lätt det kastar och dess prislapp. Något måste göras, jag är trött i arm och rygg när jag vänder hemåt igen vid tretiden.

Göken sjunger karakteristiskt i bakgrunden och klipporna blommar. Jag ser inga nät under min korta tur, kanske är det inte tillåtet att fiska med nät här inne? Lite längre ut ligger havet öppet. Vallda Sandö är väl värt ett besök även utan fiskespö.

Jag har några dragningar i flugan av mindre fisk i de inre vikarna men utanför en liten udde halvvägs ut mot de yttre skären, där vinden ligger på från havet, tar en öring modell större min streamer. Det knycker tungt i spöt och medan jag frenetiskt tar hem löslina gör fisken ett luftsprång och är borta. Fasen! Eftersom jag inte planerade att ta med mig någon fisk hem så nöp jag in hullingen för att kunna sätta tillbaka eventuell fångst lite lättare. Nåväl, det visar ju att det går att fånga öring mitt på dagen mot slutet av maj samt att mina flugor fungerar.

Jag hinner inte ut till de yttersta skären i den södra delen av Vallda Sandö. Det får vänta till nästa gång. Jag ser en annan flugfiskare som kämpar mot vinden och vågorna ute på Stora Gingleholmen. Jag skulle gärna växla några ord med honom. Han kanske har lite tips och idéer som han kan dela med sig av? Kanske är fisket bättre där ute nu lite senare på säsongen? Jag har läst att under juni så ska fisket vara bäst lite längre ut mot havet, gärna runt strömsatta uddar och grund. Men det kräver en hel dags fiske. Här ute på den sydliga halvön finns inga stigar och från parkeringen ut till det yttersta skäret så är det drygt en timmes promenad över bruten terräng.

Enkla flugor har visat sig fungera. Jag brukar försöka använda så enkla flugor som möjligt. Det tar tid att binda mer komplicerade flugor och de är ofta ömtåliga saker att kasta med.

Det här har hursomhelst gett mersmak. Nu har jag fiskat efter havsöring två gånger och haft fast fisk båda gångerna. Fisket är väsensskilt från det jag hade uppe i Nissan i måndags. Här är det stora vidder, okomplicerat och enkelt, ingen växtlighet som stör kastandet, inga mygg och inget smygande för att inte skrämma iväg fisken. Det är slitsamt göra att hantera mitt gamla spö men det går ju att åtgärda. Framför allt så är det nära och lättillgängligt om man bor och har barnpassning vid västkusten.

Det är ett par år sedan jag besökte Nissan sist. Fiskecampen har inte öppet under veckorna men de har en automat där man kan köpa fiskekort. Utan jämna pengar betalar jag 200 kronor för hela området — en i mitt tycke rimlig kostnad för en hel dags fiske i ett av södra Sveriges mest spännande vattendrag för flugfiske.

Jag bestämmer mig för att börja vid Haraldsbo kvarn i Svanån, ett litet biflöde till Nissan. Svanån rinner en liten bit från riksväg 26. Här kan man fiska en hel dag utan att träffa en människa, mitt i den småländska skogen och känna sig långt borta från civilisationen. Regnet som fallit under morgonen upphör och det luktar skog och äventyr när jag kliver ur bilen och går ner mot den gamla kvarnen. Uppströms rinner Svanån genom sankmark och tät skog i stryk, sel och strömmar som passar perfekt för smygfiske. I så här små vatten är det mer mete än flugfiske, några långa kast är det inte tal om. Ån är bara några meter bred och den mest effektiva metoden är att först få syn på en fisk, sedan mycket, mycket försiktigt krypa fram i position och på knä försöka lägga ett litet kast uppströms för att lura till hugg.

Uppströms Haraldsbo kvarn erbjuder Svanån fiske efter mycket skygg öring i vacker natur. Ett lite kortare spö i klass 3-4 gör det enklare att manövrera flugan över strömkanter och hålor.

Det är den första delen i denna metod som visar sig vara det svåra idag: jag ser ingen fisk. Det kläcker mycket sparsamt av en gul dagslända, vattenståndet i ån är lågt för årstiden. Det blir en hel del kaffe och spaning efter vak under förmiddagen, men till slut tar jag fram mitt spö i alla fall och fiskar blint av djuphålor, nackar och strömkanter med en liten nymf — utan framgång.

Problemet med att fiska blint i Svanån märker man först när man fiskar efter en öring som man har fått syn på: den kan vara oerhört skygg. Att ta sig fram i position att lägga ett kast skrämmer ofta iväg fisken och när man väl kastar ut sin fluglina är det lätt hänt att man missar på grund av den täta växtligheten och skrämmer fisken på grund av att linan plaskar eller hamnar rätt över fisken.

Jag framhärdar tills jag blir hungrig. Jag har varken känt eller sett någon fisk och efter en lång lunch under en björk åker jag upp till Spafors, den allra översta sträckan i huvudflödet Nissan. Här flyter ån tyngre men det är lågt vatten även i själva Nissan idag. Jag ser varken vak eller kläckningar, bara mygg som har kvicknat till av regnet och den tilltagande värmen. Jag provar några kända ståndplatser för öring allra längst upp på sträckan, precis vid hygget, men utan resultat.

Den överstra sträckan i Spafors är full av stora stenar, bra ståndplatser, men varken sländor eller fisk visar sig. Just här kan det vara väldigt gott om mygg och knott vilket kan göra det tålamodsprövande att fiska efter vakande öring.

Jag bestämmer mig för att avsluta dagen i de nedre delarna av Svanån, nedströms Radan. Denna sträcka innehåller mängder med bra fiskeplatser. Om man packar ett litet kök, mat och kaffe i ryggsäcken kan man vandra från parkeringsplatsen ned till Svanåns utlopp i Nissan en hel fiskedag, från solen går upp till den går ner. Under eftermiddagen kläcker några enstaka exemplar av Åsandslända och en mindre, gul dagslända men ingenting mer och jag ser bara småfisk. Fisket här kan vara väldigt svårt och det går ofta flera besök mellan fångsterna. Denna gång får jag väl skylla på lågvattnet att jag går tomhänt hem idag.

Nedströms Radans utlopp finns flera mycket fina fiskeplatser. Här håller Svanån lite mer vatten på grund av Radan. Efter vägbron, i den allra sista delen innan Svanån flyter ut i Nissan, rinner den ganska djup och tung över myrmark.

Många av stigarna jag går ser väldigt otrampade ut och lägerplatserna skulle kunna behöva lite underhåll. Jag hoppas verkligen att det går bra för de som driver fiskecampen här i Norra Unnaryd. Här är ett naturnära flugfiske där allt som krävs är ett flugspö, en ask med flugor och ett par vanliga stövlar eller kängor. Någon vadning är det absolut inte tal om och man behöver sällan krångla med flugvalet. I så här små vatten har öringen inte råd att vara kräsen och några enkla nymfer räcker bra. Det är ett lite speciellt smygfiske där det normalt är långt mellan fiskarna och jag vet att det inte tilltalar alla men om du inte har varit här förut så är det väl värt ett besök.

Jag har aldrig riktigt fastnat för vårfisket efter havsöring här på västkusten utanför Göteborg. Kallt och vidsträckt har havet känts oändligt och ogästvänligt: var fasen ska man ta vägen här? Men har man begränsade tillfällen att utöva lite flugfiske så får man ta chansen. I fredags inställde sig ett sådant tillfälle och jag bestämmer mig för att för första gången ge flugfiske efter havsöring på Vallda Sandö en rejäl chans.

Först på listan är utrustning. Jag har faktiskt ett gammalt ABU flugspö, 10’ klass #7 liggande på vinden. Det inköptes på oklara grunder för många år sedan — aldrig använt så är det dags för premiär. Jag lyckas ta mig in med barnvagn i fiskebutiken på Järntorget och inhandlar en WF #7 med intermediate spets.

Flugor: räkor och borstmask ska tydligen vara bytet som gäller. Jag hittar lite mönster på nätet men jag har inte alla material som behövs hemma så det blir en egen komposition, en väldigt enkel räkimitation med dubbad kropp och kopparribbing. Jag binder upp några stycken på krok 10. Här gäller det att vara försiktig med flugorna i morgon: jag hinner bara få ihop bara tre stycken!

Det är sol och 20 grader varmt när jag parkerar bilen vid Vallda Sandö nästa dag. Men när jag kommer ut till klipporna och tacklar upp så rullar dimman in från havet. Temperaturen faller snabbt, en fuktig kyla drar in över klipporna. Tur att jag har tröja, mössa och vantar med mig i ryggsäcken!

Kasten blir lite knyckiga så här första fisketuren på säsongen. Vinden ligger på och mitt ABU spö är betydligt tyngre att jobba med än jag räknat med. Efter en liten stund har jag hittat en kastrytm och längd som fungerar utan risk för förslitningsskador i axlarna. Med ett lyft och två luftkast hamnar flugan 15 meter ut från stranden, kanske 20 i medvind. Det får räcka.

Jag provar utmed brantare kanter utanför vikar där djupet ser ut att vara åtminstone 3 meter. Ett par mindre öringar tar min fluga längre in i en vik och jag tar mig längre ut mot havet för att hitta lite större fiskar. Här ligger vinden på hårdare vilket gör fisket lite besvärligare. Jag fångar en riktigt skaplig sandskädda men har i övrigt sällskap endast av ejder och mås i den täta dimman.

Det blir en underbar fiskedag. Jag har vackra Vallda Sandö helt för mig själv denna fredag. Medan mistlurar ljuder utifrån havet i dimman kan jag konstatera att flugfiske efter havsöring här på västkusten både är trevligt och lättillgängligt.

I’ve been using SuperDuper! as my backup system from the start. It’s been a great program: easy to use and Smart Updates are fast enough that a complete backup of my entire drive is completed in 20 minutes. Combined, this means that backups actually gets done. I have two things I would like to see added to this program though:

• Option to backup versions, including deleted files
• Automator integration

SuperDuper backs up my drive to an image file. Smart Update will update an existing image file by comparing the contents on the drive with the image and only update stuff that has actually changed. That’s neat (any backup application should be able to do this) but the resulting backup overwrites the old files: there is no way to restore deleted files or previous versions of a file from a single backup image. It would be great if this was at least an option.

I also think that something like SuperDuper would be perfect for Automator. For example, since there’s no support for restoring files deleted between backups, I keep a separate image of the /Users directory and make a copy each time I back up. Thus I can always restore from a specific backup image. I keep copying images until they fill up 5GB, at which point I burn them to a DVD, delete them from my drive and start over. This is a manual process; if SuperDuper had Automator support I could code this up.

In Leopard, Apple will include Time Machine, a backup solution with some interesting application integration. We’ll see if this obsoletes SuperDuper or not. It should at least address the two issues I’ve got. Maybe the people at ShirtPocket has something competitive up their sleeves?

Oh well, here’s what I really wanted to blog about: lately the backup images have started to grow in size. It came to the point where the backup image no longer fit my Firewire disk. A quick support question and the answer is that Apple does not reclaim space within the sparseimage file aggressively enough. The hdiutil program can be used to fix this:

# hdiutil compact backup.sparseimage

That reduced the size of my images by three!

One unexpected effect of being a Mac user is that I’m paying for software. On Linux there’s nothing to buy. On Microsoft Windows, I used to purchase games, but since there are no games for Macs, my money is spent on utilities instead.

My two latest acquisitions are Disco and AppZapper.

Disco is an application that burns files to CDs. When I burn a CD, the application smokes — you know… since it burns a CD. It’s well implemented too. If I poke at the smoke with the mouse, it reacts; if I blow into the microphone, it reacts. Cool doesn’t even begin to describe it.

AppZapper is something as strange as an uninstaller for Mac OSX. The value it adds to the standard command-drag is that it is pretty good at figuring out what files the application has created in my home directory and offers to delete those as well. When uninstalling an application it makes a Flash Gordon-esque zapping sound and flashes the screen. Who in their right mind can resist something like that?

I was recently introduced to pandora.com, an online radio station. It’s great stuff: you simply enter a song or artist and you’ll get a customized radio station that plays music “resembling” your input choice. Their web page does not say much about the algorithm used to choose music, but it works out great.

Update: Doh! As I refreshed my browser, I noticed that pandora.com now requires registration, US residents only to boot.

During the WWDC keynote quite a lot of fun was being made of Microsoft and their upcoming Vista release. Granted, the VP from software engineering where making a point that Apple’s current Mac OSX version, Tiger, holds its own against Vista and they’ve got Leopard around the corner. But still, at WWDC they’re preaching to the choir and I feel the Microsoft bashing lessens their own achievement.

Leopard is looking really strong though. As a GNU/Linux convert I am heartened to see support for virtual desktops. Of all the features I miss from my Ubuntu installation, this is probably on my top three list.

But the most interresting thing is hardly mentioned at all on the ususal news sites: Xcode 3 features Xray, a tracing program built on DTrace. There’s a little more information at Mike Shapiro’s blog.

I develop software for Microsoft Windows and I wish I had DTrace too. Hunting down performance problems can be tricky under controlled conditions on my developer machine. It’s often impossible to do at all on a customer installation. Since it seems that Apple is including DTrace not only as part of Xray, but also as a binary under /usr/sbin, profiling an installed application on site certainly looks like it will become a reality on a Leopard machine.

Microsoft, please start your photocopiers; I want tracing capabilities like this in Vista too!

After the usual research and considerations when shopping for digital cameras, I bought a Nikon D70s a month or so ago. Now, Nikon is releasing a new D-SLR that looks likely to replace the D70 model.

Figures… Oh well, the D70 will continue to be a great camera but I have a few gripes that the new model might adress:

• RGB histogram
• RAW+Basic only when shooting dual quality
• Auto ISO cannot be set through jog dial

With a proper RGB histogram I can see if a color burns through; sometimes it makes a difference. Why can’t I choose JPG quality when shooting both RAW and JPG in a single exposure? All I get is the lowest quality (basic) which is never what I want.

The rather nifty automatic ISO mode has to be turned on using a menu. It would be much better if it where available using the jog dial, among the ISO levels. Working menus when taking pictures is not for me; it just takes too long.

Reine strikes a chord with me regarding his post on todo list. I should say that I really only do todos in my professional life. For my personal life, I at least try to take the stance that if you feel the need for a todo list, you’re not doing it right.

Anyhoo, here’s how I do todo lists in my professional life:

• Write it down if it clouds your focus
• Get it down on paper and keep it tidy
• If it stays for more than a week: get rid of it

I write down the things that keep me from focusing on the work at hand. It helps me both to relax and stay concentrated if I write it down since I now know that I won’t forget about it. It doesn’t work like that for everybody but it does wonders for my own productivity.

There’s still no substitute for pen and paper when it comes to taking quick notes and todo items. I think this article is spot on. Also, it doesn’t work for me having notes lying all over the place. I like to keep my lists and desk tidy. I know many people don’t mind a cluttered desk, but I find it clutters my mind too.

I don’t mind having a lot of items written down; that happens sometimes, especially when a product release or project deadline is drawing near. But items that grow old don’t belong on my lists.

Massively cool trailer of the upcoming Spiderman 3 movie here. From the looks of the trailer, the fight between good and evil takes place not only in the streets of a metropolis, but also within; the hallmark of any good superhero episode! The first two movies where both great, and if the trailer is any indication of what can be expected of the third, we’re in for a treat come May 2007.