Med nedpackat spö vid Svanån
När jag svänger in till parkeringen vid Svanån så lättar regnet som fallit under morgonen och jag bestämmer mig: idag ska jag ska inte ens tackla upp mitt spö förrän jag får syn på en fisk. Inget blindfiske här inte. Det är varmt ute, men regnet som föll på vägen upp ger mig lite självförtroende. Början på juni, varmt med växlande sol och regn — det kan bli hur bra som helst. Så jag packar ner kaffe och lunch i ryggsäcken och ger mig ut i skogen för att se om jag inte kan få syn på vakande öring.
Det är väldigt praktiskt med ett fyrdelat spö. Det är enkelt att ta med sig och om man, som jag gör idag, vandrar utefter ån så är det väldigt smidigt att ha en så kort förpackning med sig. Jag köpte spöt som ett komplement, för att jag skulle kunna ha det med mig på en resa, men nu för tiden så använder jag inte något annat.
Åtminstone ytterligare någon person har varit och gått längs ån sedan jag var här sist för två veckor sedan, jag ser tydliga spår kring parkeringen vid Svanån. Men nedströms, mellan vägbron och parkeringen så är det som om jag är den första som går här denna säsongen. Bitvis är det lite knepigt att ta sig fram eftersom det fortfarande ligger fällen från Gudrun och Per och det kanske är därför som det ser ut att vara så lite folk som är här och fiskar. Jag skrämmer upp en älgkalv som är nere och dricker och det känns som om ån är bara min idag.
Jag spanar och letar efter vak eller andra tecken som kan avslöja en fisk, men solen bryter snart igenom molntäcket och vattnet är minst lika lågt som det var sist. Jag känner på mig att fiskespöt kanske inte kommer fram ur ryggsäcken alls idag. Solen stiger högre på himlen och temperaturen närmar sig 25 grader. Jag sätter mig ner i mossan med en gran som ryggstöd där jag har utsikt över en fin sväng som ån gör över en liten nacke och äter min medhavda soppa. När maten är slut och kaffet urdrucket så har jag fortfarande inte fått se någon fisk tillräckligt stor att fiska på. En del småöring sprätter efter dagsländor som kläcker i enstaka exemplar men de större fiskarna verkar föredra de nedre regionerna.
Det kliar lite i fingrarna att lägga ut en nymf i den lite djupare strömmen under bron vid parkeringen. Här står ofta regnbåge och lurar bakom stenarna. Men jag har bestämt mig: inget fiskande om jag inte får syn på fisk och spöt förblir i sitt fodral. Att låta bli att fiska är faktiskt ett bra sätt att njuta av Svanån. Den småländska skogen står grön och vacker, inbjudande till strövande nu under juni. Allemansrätten är en underbar uppfinning!
Om jag hade kunnat stanna till kvällen så kanske det hade kunnat bli väldigt annorlunda. Värmen kan kanske få någon kläckning att komma igång och när solen går ner över skogen så kanske det hade kunnat bli ett riktigt fint fiske. Många kanske men strömmande vatten kan verkligen byta personlighet när kvällen kommer och solen sjunker ner bakom träden. Jag stannar en stund efter lunch men måste sedan ge mig av igen. Det har varit en fin dag i skogen, fåglarna har tystnat allt mer de de senaste veckorna men jag får faktiskt höra göken spela, kanske för sista gången i år?
March 25th, 2008 at 3:56
does anyone knows if there is any other information about this subject in other languages?