Åter till Vallda Sandö
Jag återvänder till Vallda Sandö för en halv dags flugfiske. Jag vet inte riktigt om det är så stor chans att fånga havsöring så här mot slutet av maj, de allra flesta artiklar man läser om kustfiske efter havsöring på västkusten handlar ju om det tidiga fisket i april och senare på säsongen pratas det mest om fiske på kvällen och natten. Jag gör ett litet försök i alla fall och styr kosan mot Sandöknapp, den södra halvön.
Vädret är bättre denna gången. Ingen dimma och 13 grader varmt men regnet hänger i luften och det blåser ganska ordentligt. Mitt gamla ABU spö har inte kraften att ge linan tillräcklig hög hastighet eller smal linbåge för att slå igenom vinden. Det är arbetsamt kastgöra, jämförelsen med mitt vanliga fiskespö är slående, nu när jag varit ute några gånger i år. Jag har dessutom varit på Lennart Bergqvist i Partille och provat ett Scott X2S. Skillnaden är enorm, både i hur enkelt och lätt det kastar och dess prislapp. Något måste göras, jag är trött i arm och rygg när jag vänder hemåt igen vid tretiden.
Jag har några dragningar i flugan av mindre fisk i de inre vikarna men utanför en liten udde halvvägs ut mot de yttre skären, där vinden ligger på från havet, tar en öring modell större min streamer. Det knycker tungt i spöt och medan jag frenetiskt tar hem löslina gör fisken ett luftsprång och är borta. Fasen! Eftersom jag inte planerade att ta med mig någon fisk hem så nöp jag in hullingen för att kunna sätta tillbaka eventuell fångst lite lättare. Nåväl, det visar ju att det går att fånga öring mitt på dagen mot slutet av maj samt att mina flugor fungerar.
Jag hinner inte ut till de yttersta skären i den södra delen av Vallda Sandö. Det får vänta till nästa gång. Jag ser en annan flugfiskare som kämpar mot vinden och vågorna ute på Stora Gingleholmen. Jag skulle gärna växla några ord med honom. Han kanske har lite tips och idéer som han kan dela med sig av? Kanske är fisket bättre där ute nu lite senare på säsongen? Jag har läst att under juni så ska fisket vara bäst lite längre ut mot havet, gärna runt strömsatta uddar och grund. Men det kräver en hel dags fiske. Här ute på den sydliga halvön finns inga stigar och från parkeringen ut till det yttersta skäret så är det drygt en timmes promenad över bruten terräng.
Det här har hursomhelst gett mersmak. Nu har jag fiskat efter havsöring två gånger och haft fast fisk båda gångerna. Fisket är väsensskilt från det jag hade uppe i Nissan i måndags. Här är det stora vidder, okomplicerat och enkelt, ingen växtlighet som stör kastandet, inga mygg och inget smygande för att inte skrämma iväg fisken. Det är slitsamt göra att hantera mitt gamla spö men det går ju att åtgärda. Framför allt så är det nära och lättillgängligt om man bor och har barnpassning vid västkusten.





